söndag 30 september 2012

Varnhem

Mittemellan Skara och Skövde ligger det lilla samhället Varnhem. Detta lilla samhälle har spelat en ganska stor roll i Sveriges historia. Här låg under medeltiden Sveriges största munkkloster.

Varnhems klosterkyrka
Flera medeltida kungar ligger begravda här som: Knut Eriksson (svensk kung 1167-1196), Erik Knutsson (svensk kung 1208-1216), Erik den läspe och halte (svensk kung 1222-1229 och 1234-1250). Här ligger även Stockholms grundare Birger jarl, hans fru Mechtild av Holstein och hans tidigt döda son Erik Birgersson av Sverige, Björn Näf (riddare, riksråd och Magnus Ladulås lärare under 1200-talet) och greve Magnus Gabriel De la Gardie (död 1686) begravda.

Gravsten på kyrkogården
Varnhem med dess klosterruiner och -kyrka har jag varit vid ett flertal gånger faktiskt. Men det var nog minst sju år sedan sist. Så jag tyckte det var dags att göra ett nytt besök här, när jag ändå hade bil och liksom var i krokarna!

Omkring 1150 grundade cisterciensermunkar från Alvastra kloster i Östergötland ett kloster i Varnhem. På platsen fanns redan en stenkyrka byggd senast under 1040-talet, vilket gör den till Sveriges äldsta kända stenkyrka utanför Skåne. Resterna efter denna kyrka ligger under den så kallade kyrkokullen alldeles av kyrkan och ruinerna. Genom gravfynd vet man idag att det har bott kristna människor här sedan runt 800-900-talet. Man byggde klostret efter tyska och franska förebilder, till exempel klostret Fontaney.

Klosterruiner
1234 utbröt en brand som ödelade klostret, men Birger jarl beslutade att klostret skulle byggas upp igen, denna vackrare och präktigare än förut. I samband med reformationen konfiskerades klostret till kronan 1527, dess byggnader brändes ned av danska trupper 1566, under det nordiska sjuårskriget. På initiativ av Johan III gjordes det på 1570-80-talen renoveringar av klostret. 1634 skänkte drottning Kristina slottet Höjentorp, där bland annat Varnhems kyrka ingick, som bröllopsgåva till greve Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru Maria Eufrosyne.

Klostrets örtaträdgård
Magnus Gabriel De la Gardie satte igång en ganska omfattande renovering av klosterkyrkan. Ruinerna efter själva klostret var han dock inte så noga med, han lät till och med använda stenar därifrån till renoveringen av kyrkan!

Klosterkyrkan
Trots att det bara återstår ruiner efter klosterbyggnaderna så kan man tydligt se de olika rumsindelningarna i klostret, man kan till exempel se lavatoriet (tvättrummet), lekbrödernas länga och parlatoriet (samtalsrummet).

Lekbrödernas länga
Tyvärr så var kyrkan stängd när jag kom till Varnhem, så jag fick nöja mej med att strosa omkring bland ruinerna. Inte mej emot, även om det hade varit kul att ännu en gång få se Birger jarls, och Magnus Gabriel De la Gardies gravar. Eller varför inte den där "bilden" av Birger jarl som är uthuggen på en av pelarna inne i kyrkan. Men det får bli en annan gång.

Klosterruiner
På senare år har blivit ett mycket populärt turistmål, tack vare Jan Guillous böcker om Arn. Det var nämligen här som Arn föddes och fostrades. Han placerades i klostret av sina föräldrar som oblat (barn i Guds tjänst). Detta som ett tack till Herren som genom ett mirakel lät Arn återuppstå från döden. Av klostrets bröder får Arn kunskaper i språk, filosofi och teologi, men även praktisk skicklighet som smide, sjukvård, odling och byggteknik.

Öppet/tillgängligt: Ruinerna året runt. Kyrkan: april-september
Entré: Vuxen 40 kr, barn 7-16 år 10 kr, familj max 100 kr. Entrén ger tillträde till hela klosterstaden.
Hitta hit: Halvvägs mellan Skara och Skövde, strax söder om väg 49.

söndag 16 september 2012

Ekornavallen

Det kan inte hjälpas men jag gillar verkligen att vandra omkring på gamla gravfält. Bara tanken på att jag går på samma plats som människan gjort i flera tusen år är kittlande. Så när jag såg på kartan att Ekornavallen inte låg långt bort från Gudhems klosterruin, ja då kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att göra ett besök. Och en sak vet jag. Jag kan lura med syrran till kyrkor och slott och sånt, ja en och annan ruin med, men att traska omkring på små kullar som ska föreställa gravar från järn- och bronsåldern, eller vad det nu kan vara, det tycker hon inte är lika kul alla gånger.

 
Ekornavallen är ett av Västergötlands märkligaste fornlämningsområden. Det är beläget på en höjdsluttning ned mot en å som heter Slafsan i Falköpingsbygden. Och det är vanligt att man under forntiden begravde sina döda just vid små höjder. Och i alla fall på de ställen jag har varit, så har det funnits vatten i närheten! Här finns gravar från stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Här finns resta stenar, domarringar, treuddar, hällkistor, gånggrifter och ett bronsåldersöse.
 
Här på Ekornvallen finns tolv resta stenar, även kallade bautastenar. Dessa stenar står uppställda nästan i en rak linje. Förmodligen har här gått en forntida väg. Det sägs att stenarna blivit resta till minne av 19 riddare som stupade i slaget vid Falköping år 1389. Men om detta är sant vet man förstås inte! Sådana här resta stenar brukar härstamma från järnåldern. De kan stå ensamma, men kan också vara en del av domarringar och skeppssättningar.

Restra stenar
En stensättningsform, eller gravtyp som jag inte sett så mycket tidigare, eller inte så tydliga i alla fall, är de så kallade treuddarna. Detta är en gravform från järnåldern. Stensättningar (av olika slag) är den vanligaste gravtypen under hela järnåldern!

Treudd
Området har en enda hällkista, som var uppbyggd av stående stenblock med långa hällar till tak var fem meter lång och kan ha rymt upp till 60 personer! Idag ser man väl inte så mycket av hällkistan, men man kan ana konturerna i alla fall.

Hällkista
Högt uppe på kullen kan man se ett stort röse, som är daterat till bronsåldern (1800-500 f.Kr.), det är inte mindre än 20 meter i diameter och två meter hög. Kan det vara så att bygdens storman ville visa sin makt med denna storslagna grav? Genom dess storlek och läge kan vi gissa att den döde antagligen fått med sig rika gravgåvor. Utsikten över Ekornavallen härifrån är riktigt fin.

Bronsåldersröse
Här i området finns fyra gånggrifter, från yngre stenåldern (ca 3000 f.Kr), och i dessa, liksom hällkistorna, kunde flera generationer vara begravda. I gånggrifterna kunde man begrava de döda sittandes i avdelade rum. Den största gånggriften på Ekornavallen kallas för "Girommen", och man tror att det betyder jätteugnen.

Girommen

Girommen
Som jag skrev tidigare i blogginlägget kan man även hitta en domarring här. Dessa brukar dateras till perioden 0-500 e.Kr. Namnet antyder att man förr i tiden trodde att tinget samlades här, och att dömde i olika frågor.  

Domarring
Ekornavallen har lockat forskare under en mycket lång tid, och det är omtalat och beskrivet i flera äldre avhandlingar. Det saknas dock rester efter bya, bostäder samt hägnader och annat som ska ha hört till.
 
Ekornavallen har aldrig grävts ut arkeologiskt. Däremot har en del gravar restaurerats av Riksantikvarieämbetet, och då har man funnit en del gravfynd av bärnsten, ornerade krukskärvor och en flintspånkniv.
 
Gånggrift
Öppet/tillgängligt: Året om. En del gravar är förstås svåra att upptäcka/se vid snö!

Entré: Fri entré. Bidrag (frivillig entré) mottages gärna, och läggs i en liten bössa vid ingången till gravfältet.

Hitta hit: 15 km norr om Falköping. Skyltat från väg 46 och 184.

söndag 9 september 2012

Gudhems klosterruin

Det gäller att passa på att köra en liten omväg när man ändå har tillgång till bil. Så när jag lyckats tigga till mig pappas bil för att kunna få hem de sista(?) grejerna sedan flytten i februari så tog jag just en liten omväg när jag körde tillbaka till Trollhättan efter att ha varit hemma i Kaxholmen en sväng.

Så när jag kom till Falköping svängde jag av mot Gudhems klosterruin istället för mot Trollhättan, som jag brukar göra. Fast det står ju förstås inte Gudhems klosterruin där på skylten i rondellen... Efter att ha tittat lite mer noggrant i kartboken såg jag att jag minsann även kunde ta och besöka Ekornavallen, Naturum Hornborgasjön och Varnhems klosterruin och kyrka innan jag åter rattade mot Trollhättan, allt det här låg liksom "längs vägen".


Gudhems kyrka
Detta blogginlägg kommer då att handla om det första stoppet på den här lilla de-touren, nämligen Gudhems klosterruin. I ärlighetens namn så hade jag inte så jättestor koll på det här stället. Jag har väl i rätt många år vetat att det finns en klosterruin i närheten av Falköping, och efter att ha läst Arn-böckerna så vet jag ju också att Arns Cecilia blir satt där under 20 år.

Gudhems kloster grundades 1161 och tillhörde ursprungligen den äldre Benediktinorden, men övergick senare till Cistercienserorden. Det sägs vara Sveriges äldsta nunnekloster inom Cistercienserorden. Klostret växte kraftigt under mitten av 1200-talet då drottning Katarina, änka efter kung Erik Eriksson, skänkte stora summor pengar till slottet. Hon blev även begravd i klostret. En kopia av det skulpterade locket finns idag i ruinen. Originalet finns på Historiska museet i Stockholm.
Drottning Katarinas gravlock
1529 brann klostret och kyrkan, och klostret byggdes aldrig upp igen. Efter reformationen drogs klostret och dess egendomar in till kronan och förlänades 1540 till Per Brahe på Visingsö.

Valvbågar
I ruinerna kan man se den kvadratiskt formade klostergården som omslöts av klostrets byggnader som: refektorium (matsal), kök, abbedissans rum, leksystrarnas länga och nunnornas länga samt kyrkan i söder. Det som återstår idag är låga murar och några vackra valvbågar, men jag tycker ändå att man får en rätt så bra uppfattning om klostrets uppbyggnad.

Gudhems klosterruin

Valvbåge
Intill ruinerna finns ett litet klostermusuem med fynd från utgrävningarna av klostret.

Kyrkan intill klosterruinen uppfördes från början redan under slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet. Det var en typisk kyrka med långhus, förträngt kor och vapenhus, och saknade torn. Kyrkan har byggts om och till flera gånger under århundradenas lopp.

Interiör, Gudhems kyrka

När jag klev in i kyrkan reagerade på hur "spartansk" och enkel den är. Men, det gjorde liksom ingenting. Jag hade dock förväntat mig att den skulle vara lite mer utsmyckad. Men, jag är väl för van vid Brahekyrkan på Visingsö...

Interiör Gudhems kyrka
Innan jag gick ut ur kyrkan kikade jag lite på materialet om kyrkan som fanns i vapenhuset. Då får jag bakom ytterdörren till kyrkan syn på något som ser ut som en runsten. Enligt ett litet informationsblad så är det mycket riktigt runstensfragment, en gravsten gjord av stenmästaren Harald under 1100-talet.

Gravsten i vapenhuset
Det är lite spännande att besöka ruiner av olika slag, för man vet inte riktigt vad som väntar en. Hur mycket eller lite finns egentligen kvar? Jag minns när jag var ny på turistbyrån förra året, och en av mina kollegor pratade sig varm för Näs slottsruin på södra udden av ön, och hur fantastisk den var. Det är bara det att jag blir sjukt besviken när jag väl har cyklat dit, det finns ju typ ingenting kvar. Nån yttermur typ.

Precis tvärtom var det när jag var i Battle i England för ett tiotal år sedan. Jag var ju bara tvungen att besöka platsen för slaget vid Hastings. Inför resan dit hade jag läst att det mesta av kyrkan och övriga byggnader var borta, och att det var ytterst lite ruiner kvar. Jag tyckte det var rejäla ruiner, och då kan jag ju bara gissa hur stort det faktiskt var en gång i tiden.

Den här gången hade jag faktiskt inte några direkta förväntningar och jag gick därifrån med en positiv känsla. Jag tycker det var rätt så kraftiga ruiner. Visst det är mest låga murar, men man får ändå en känsla för klostrets uppbyggnad och hur stort det en gång varit.

Hitta hit: 8 km norr om Falköping, strax nö väg 184.
Öppet: Ruinen öppet året runt. Kyrkan var öppen när jag kom dit runt 15-15.30-tiden en måndag i början av september. Vågar inte svara på hur det är resten av året.